Bölar som en snorig gris
Eftersom jag bölar som en gris bara genom att läsa om den här filmen gör jag nog bäst i att vänta på dvd:n, istället för att gå på bio och skämma ut mig. Ingen vill väl höra på en ylande, snorande kärring i biomörkret.
En hunds berättelse
Lasse Hallströms film Hachiko: A dogs story är en känslostark film som är baserad på en sann japansk historia.
När Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin husse vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget - men förgäves - på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord.
Idag finns en bronsstaty rest av Hachiko, som var av den japanska rasen akita, på den plats vid Shibuya Station där han troget väntade varje dag.
Buhuuuuuuuu!!
När Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin husse vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget - men förgäves - på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord.
Idag finns en bronsstaty rest av Hachiko, som var av den japanska rasen akita, på den plats vid Shibuya Station där han troget väntade varje dag.
Buhuuuuuuuu!!
Smarta armstöd till soffan
Sådär ja. Klart!
Funderade på att göra en "kappa" för att dölja benen på sängarna, men kände att det får vara till ett annat tillfälle. Om alls. Jag orkade inte köra överkurs idag.
Armstöden har fått lock (klädda med dubbla lager filt under sofftyget) och Jonas har satt klossar på undersidan så att de inte glider åt sidan. Om ni undrar varför jag har gjort lock kommer svaret här:
Bäddmadrasserna blir perfekta att gömma i armstöden och dessutom fungerar de bra som sidobord. Visserligen ser rummet inte längre lika luftigt ut, men det praktiska vinner i nuläget eftersom vi behöver ett kombinerat tv-rum och gästrum (och jag pallar inte att springa ner till förrådet varje gång jag ska hämta bäddmadrasserna).
Saknas bara några tavlor och en matta.
I framtiden, när vi har gästrummen klara på bottenvåningen, tänker jag skaffa en tv-soffa som är mer passande till min personlighet. Som den här, typ:
Som tur är (för honom, alltså;-) gillar Jonas också stilen.
Trevlig helg!
Saknas bara några tavlor och en matta.
I framtiden, när vi har gästrummen klara på bottenvåningen, tänker jag skaffa en tv-soffa som är mer passande till min personlighet. Som den här, typ:
Som tur är (för honom, alltså;-) gillar Jonas också stilen.
Trevlig helg!
Tummarna ur häcken
Idag har min älskling fått loss tummarna och byggt två lådor som jag nu ska klä med vadd och tyg. Så i morgon ska ni få se vår tv-sängsoffa med armstöd. Inte för att soffan blir snyggare – armstöden kommer troligen att skapa ett mycket klumpigare intryck – utan mer praktisk. Och detta på mer än ett sätt eftersom jag har en idé som jag hoppas ska funka.
Välkommen hit i morgon så får du se resultatet. Hur det än blir;-)
Välkommen hit i morgon så får du se resultatet. Hur det än blir;-)
Min soffdel klar
För er som inte har hängt med i mitt soffbygge.
Började lite löst i september i fjol med att köpa ett gäng billigt möbeltyg.
Släpade sedan upp ett par gamla resårmadrasser till tv-rummet och ratade ganska omgående den översta madrassen. Istället monterade jag på ekben.
Sen tog det alltså nästan fem månader innan jag fick ett ryck och började på ryggkuddarna (se förra inlägget)
Och så här blev resultatet:
Började lite löst i september i fjol med att köpa ett gäng billigt möbeltyg.
Släpade sedan upp ett par gamla resårmadrasser till tv-rummet och ratade ganska omgående den översta madrassen. Istället monterade jag på ekben.
Några timmar med symaskinen och Jonas häftpistol (med tryckluft) gjorde underverk.
Sen tog det alltså nästan fem månader innan jag fick ett ryck och började på ryggkuddarna (se förra inlägget)
Och så här blev resultatet:
Nöjd!
Nu väntar jag bara på att Jonas ska få tummarna ur häcken och snickra ihop ett par lådor som jag kan klä, sen har vi armstöd också.
Nu väntar jag bara på att Jonas ska få tummarna ur häcken och snickra ihop ett par lådor som jag kan klä, sen har vi armstöd också.
Från skumgummi till soffkudde
Nu roar jag mig med att göra soffkuddar till sängarna i tv-rummet, de som ska bli en hörnsoffa när Jonas har byggt rygg– och armstöd. Tänkte att om jag börjar kanske han också får lite sofflust;-)
Som tur är har vi känningar i sängbranschen så skumgummi och vadd fick vi hem förra helgen och nu har jag alltså påbörjat min del av soffan.
Symaskinen fick jag av min pappa när jag var 13-14 år. Då köpte han den BEGAGNAD. Fattar ni att den är ANTIK!!
Men det gör inget, för det är ju jag också.
Väl fungerande båda två;-)
Som tur är har vi känningar i sängbranschen så skumgummi och vadd fick vi hem förra helgen och nu har jag alltså påbörjat min del av soffan.
Rullade in skumgummi i två lager vadd och limmade varje lager med spraylim. Därefter trädde jag en tubstrumpa över och limmade fast även den (så att vadden hålls på plats). Sen mätte jag den färdiga innerkudden och började sy överdragen.
Och vips, en kvart senare var den första klar. Lite för tight inser jag, men tyget räcker till ett exta fodral så de andra syr jag en centimeter större runt om.
Symaskinen fick jag av min pappa när jag var 13-14 år. Då köpte han den BEGAGNAD. Fattar ni att den är ANTIK!!
Men det gör inget, för det är ju jag också.
Väl fungerande båda två;-)
Norrland?
Vore det inte för det platta landskapet så...
Tur att jag har höga stövlar och gångavstånd till jobbet.
Vårt drömhus
Ni som följer bloggen minns kanske att jag i något inlägg berättade att vi egentligen inte alls ville flytta hit, till Tosteberga, att vi redan hade hittat vårt drömhus några mil härifrån. I morse när jag bläddrade bland mina mappar hittade jag bilderna på huset/husen och fick exakt samma sug i magen som då. Och tårar i ögonen.
Huset vid Vramsån (till vänster), med eget elverk, fristående garage och en stor vacker stenlänga (höger)
Huset var klätt i cederträ och nästan totalrenoverat. Fattades bara balkonger, altaner och badrum på andra våningen.
På ovanvåningen i stenlängan fanns en stor ljuvlig ateljé
Visst känns det lite Provance?
Hallen
Badrummet
Allrum på första våningen
Fyra helglasade pardörrar ut mot ån
Köket
Köket från allrummet på andra våningen
Tv-rummet på andra våningen
Bottenplan i stenlängan
Inga grannar i närheten
Huset vid Vramsån (till vänster), med eget elverk, fristående garage och en stor vacker stenlänga (höger)
Huset var klätt i cederträ och nästan totalrenoverat. Fattades bara balkonger, altaner och badrum på andra våningen.
På ovanvåningen i stenlängan fanns en stor ljuvlig ateljé
Visst känns det lite Provance?
Hallen
Badrummet
Allrum på första våningen
Fyra helglasade pardörrar ut mot ån
Köket
Köket från allrummet på andra våningen
Tv-rummet på andra våningen
Bottenplan i stenlängan
Inga grannar i närheten
Ont i nacken
Jonas har ont i nacken och i går lyckades jag fastställa var smärtan kom ifrån. Kanske dags att omskola mig...
Idag ska Malte hem till Malmö. Jag tror att han gärna skulle vilja ta en av mina Wegnerstolar med sig. Men det får han inte. Jag älskar honom visserligen sjukt mycket, men det får finnas gränser.
Jag knådar honom självfallet mer än gärna, tvättstugan är ju på G.
Mysig soluppgång med en sötnos
Jag är inte särskilt morgonpigg, utom vid speciella tillfällen. Eller nä, inte ens då egentligen, om sanningen ska fram. Fast jag vaknar betydligt snabbare om jag har en liten sötnos att morna mig med. Och då tänker jag inte på äkta hälften eftersom han i regel har dragit minst en timme innan jag slår upp mina blå. Nä, jag kollar på soluppgången med en annan sötnos.
Den här:
Han har varit här hela helgen och ska inte hem förrän i morgon eftermiddag. Gissa om det är mysigt.
Just nu är han inne i en "pilla på ALLT-period" så gissa om här är stökigt. Men det får det vara värt, hans finmotorik övas ju upp med blixtens hastighet.
Tur att man aldrig har varit pedant.
I går åkte Malte pulka för första gången. På åsen framför huset. Vi fick låna Tindras eftersom vi inte hittade någon affär som sålde tefat.
Först var det lite skrämmande, men när jag hade åkt och överlevt ville Malte också testa. Sen höll vi på att aldrig komma in.
Först var det lite skrämmande, men när jag hade åkt och överlevt ville Malte också testa. Sen höll vi på att aldrig komma in.
Tillbaks i värmen ratade Malte varm choklad till mackan och propsade istället på vatten. Märklig unge.
Promenad till jobbet
Sedan några dagar tillbaka promenerar jag till jobbet varje morgon. I rask takt. Målet är att jag ska ha MINST fem kilometer dit och lika långt hem, istället för de faktiska 50 meterna. Bra va!
Förtydligande
Bra att förtydliga, ifall någon inte fattar...
Höjden av lathet
Blå soffgrupp
"Tresitssoffa inklusive 2st fåtöljer säljes. Ok skick.De ljusa överdragen på bilden medföljer ej."
Jag skulle aldrig rekommendera den grabben att söka ett jobb som säljare...
Hjälpa till
Det är inte mycket praktiskt vi kan göra för människorna i Haiti just nu, vi som inte är där. Därför kan vi istället ta våra mobiler och skicka ett, eller flera, sms med HAITI till 72900. Då skänker vi 50 kronor per samtal till Unicef, som är där (eller försöker ta sig dit) och kämpar för de drabbade barnen i jordbävningsområdet.
Eller gå in på Unicefs sida och skänk mer.
Eller gå in på Unicefs sida och skänk mer.
Snart ett år sedan
Tänk, vad tiden går! Det är snart exakt ett år sedan Jonas började fixa kontoret.
När jag tittar på bilder från då, hur jag satt och jobbade i byggröran på nedervåningen i den gamla huskroppen (i nästan ett helt år), fattar jag inte hur jag fick någonting gjort. Och att jag inte tyckte det var mycket lönt att städa, syns väl klart och tydligt. Det var inte ens ett organiserat kaos:
När jag tittar på bilder från då, hur jag satt och jobbade i byggröran på nedervåningen i den gamla huskroppen (i nästan ett helt år), fattar jag inte hur jag fick någonting gjort. Och att jag inte tyckte det var mycket lönt att städa, syns väl klart och tydligt. Det var inte ens ett organiserat kaos:
Numera blir jag lika glad varje gång jag kommer till jobbet. Till och med av att städa.
Tips
Att gå i butiker och kolla bland reakläder i ett par timmar, UTAN att köpa något får bli dagens spar– och motionstips.
Man blir helt sluuuut av allt bläddrande.
Man blir helt sluuuut av allt bläddrande.
