Trädgården på baksidan städades också:

Vi hann dock inte så nytt gräs där Jonas har grävt för dräneringsrör

Vi städade även pooldäcket (som varken har fått växter eller annat piff den här sommaren):




När det urtrevliga danska paret som skulle bo i stugan över helgen dök upp var vi trötta, men nöjda.

Jag svarade på min knapphändiga danska:

1. Mange tak.

2. Mange tak.

3. Mange tak.

4. Jeg er meget ked af at min trappe ikke falder damerna i smagen. Men jeg kan godt lide den og jeg har sandelig ikke nogle direkte planer på at erstatte den med en ordinære trappe.

5. Här brast mina knapphändiga språkkunskaper och jag gick istället över till skånska (vilket en del av er nog tycker är ungefär samma sak) när jag bad om ursäkt, men samtidigt menade att man rimligen inte kan sluta leva bara för att man driver bed & breakfast vid sidan av sina ordinarie verksamheter. Bygger man så bygger man...Kolla på Grekland exempelvis. Finns där överhuvudtaget NÅGOT hotell som är färdigbyggt? Men damerna vidhöll att de borde ha meddelats om skräphögen innan de kom, därför att då hade de inte kommit. Likaså att allrummet och de två gästrummen på första våningen bara är 95% klara....(jag funderar fortfarande på om de skulle hyrt även de rummen....)

6. Jag försökte förklara (på svenskdanska) vad jag har lärt mig under mina egna bedandbreakfastbesök samt efterforskningar – att konceptet föddes i kuststäderna i England för minst femtio år sedan och att det ursprungligen handlade om att dela någons hus, dvs ett billigare alternativ till hotellen. I dag är många bed & breakfast betydligt flottare än förr, men fortfarande är de ett alternativ för de resenärer som vill bo mer familjärt än på hotell – men detta höll inte de danska damerna med om.

När jag frågade vad de anser skillnaden är mellan ett hotell, ett pensionat och ett B&B kunde de inte svara, men de visste "bestemt at på B&B spiser (äter) man ikke i folks private køkken/spisestue (matsal)".

Plötsligt insåg jag varför brandingenjören som var här och besiktigade rummen sa att vi var ovanliga, att de flesta han hade mött, som driver B&B, inte vill ha in sina gäster i husen.

Men då faller ju hela konceptet, tycker jag. För då handlar det plötsligt bara om kronor och ören. Eller hur?

Nä, vi ska ha ett RIKTIGT bed & breakfast, jag och Jonne, där gästerna är människor, inte bara pengar. Men vi ska naturligtvis ha alternativ också, därav kommande gästmatsal. Så att även "hotelldamer" kan få en trevlig vistelse.

Och nä, de fick inte rabatt. Inte en spänn:-)

Det danska paret i stugan, som passerade skräphögen flera gånger om dagen, gnällde inte en enda gång. Istället kramade de oss båda två innan de for och bedyrade att de dels skulle skicka hit sina vänner, dels själva återkomma, därför att de tyckte att de hade haft en "superminiferie" i Tosteberga.

Smaken är bekant som baken. Delad:-)

Min kompis Karina, från Umeå, var här i helgen. En typisk norrläning. Vi har inte träffats på ett år och vad gör vi. Pratar, pratar, pratar? Näääää, slänger oss i baden-badenstolarna med varsin bok hela lördagen. Och badar förstås. Det är vänskap det. Tyst vänskap:-) Trist bara att det alltid blir så korta träffar, för att inte tala om långt mellan gångerna.

I går kväll checkade två svägerskor från Linköping in. Inga-Lill och Kerstin. Två goa, glada kvinnor med stora hjärtan! Kerstins dotter läser bloggen och hade å det bestämdaste uppmanat sin mamma att boka in sig här på sin road trip till Österlen. (Tusen tack för att vi fick träffa din härliga mamma, Christina!:-)

Jag skrattade gott åt Kerstin i morse, när det visade sig att hon (som så många andra pensionärer) vägrar skaffa ett bankkort.
– Men självklart ska du väl ha ett bankkort, försökte jag. Dels behöver du inte bära omkring på kontanter, dels slipper du trängas på banken när pensionen ska betalas ut.
– Men jag får inte min pension förrän fem dagar senare, så det är inga problem, svarade Kerstin lurigt.
– Men...hur kan du få den senare än andra...?
– Jo, jag fick alltid min lön den siste varje månad, så då tar jag ut pensionen också den siste...och slipper trängas på banken.

Ha, ha, ha! Smart kvinna.

När de skulle köra och vi hade kramats farväl sa Kerstin:
– Det är så skönt att åka nu när alla andra redan har haft semester, då slipper vi att trängas och stå i köer. Det faktiskt precis som på banken...


Åh, vad roligt det är att ha Bed and breakfast!!
Hoppas att ni får en fantastiskt resa, tjejer!

Tack snälla, snälla, gulliga Anna!

Trevlig helg!

Typ så här är tanken att det ska bli:

Det känns som om alla utom vi har drabbats av regnväder den senaste tiden, eller är det jag som tolkar nyheterna fel? Vi har väntat och väntat, men här har bara varit en enda regndag och något enstaka milt småregn, en kvart då och då. Annars bara varmt och kvavt.

Vilken sanslös sommar vi har haft! Bygget fortskrider och gästerna kommer och går. Och vilka härliga människor, den ena efter den andra, av alla de slag. Uppsalabor, ståckhålmare och danskar. Gissa om jag är glad att vi startade B&B. Plötsligt har vi fått nya, intressanta och spännande möten och massor av nya influenser. För att inte tala om skratt. Ibland är det så kul att jag nästan glömmer bort tvätten. Men bara nästan. För fy för den lede vad jag tvättar nu för tiden...

När jag bokade in den första gästen strax efter midsommar sa Jonas:
– Men ska vi verkligen ta in folk innan vi är riktigt klara, de kommer att tycka det är hemskt att bo på en byggarbetsplats.
– Du, det gör jag också och jag vill gärna ha sällskap under tiden. Skämt å sido, det struntar väl de i, så länge de slipper vakna av att någon bankar med hammaren, borrar eller sågar intill huvudkudden. Huvudsaken är väl att de sover i ett rum som är färdigt, har rena lakan, kan duscha och få en god frukost, svarade jag envist, eftersom jag hade bestämt mig för att det var den här sommaren det skulle ske.
– Jaha, men jag är inte lika säker.....
– Jo då, du ska få se. Har de bara trevligt och sover gott kommer de säkert tillbaka bara för att se hur det blev när allt är klart.
– Jaha, säger du det så...

Ska sanningen fram var jag lika osäker som Jonas, men det kunde jag inte visa för då hade vi inte haft en enda människa här i år. Men det visade sig att jag fick rätt (jag ÄLSKAR att få rätt!:-). Alla, och då menar jag verkliga ALLA som har bott här, har sagt att de vill se hur huset artar sig. Till och med Schulmans som vaknade klockan sju deras första morgon här, då en av balkongerna skulle byggas på baksidan och både hammare, sågar och borrmaskiner ljöd samtidigt. Två meter från deras sängar!
Ändå lovade Ninni att checka in igen till vintern, för att skriva en del på sin andra kriminalroman här (och spaa och spåna med mig:-), och yngsta familjemedlemmen tjurade så våldsamt när de skulle åka hem att de vuxna mer eller mindre tvingades lova honom att de skulle komma tillbaka.

– Jag brukar alltid säga att livet är på tok för kort för att återvända till samma plats två gånger men i det här fallet är jag beredd att göra ett undantag, sa en av gästerna häromdagen innan hon och hennes familj återvände till Stockholm.

Och jag blev glad som en speleman, så klart!


Här kommer några bilder från vår sommar som har varit nästan lika jobbig som kul (jag tänker på tvätten igen) Fler kommer en annan dag:

Jonas och Pontus har börjar bygga pooltak. Fult som sjutton, men praktiskt. Både som skydd för barn och djur, men även som sommarförlängare eftersom det håller vattnet varmt långt ut på hösten. På dagen skjuter man enkelt ihop det och för det bakom poolen.

Nu behöver jag lite hjälp. Jag vill ha blåvitrandiga eller blåvitrutiga sängkläder i ekologisk bomull, men det verkar inte finnas. Åtminstone har inte jag hittat något. Mejla mig eller kommentera om ni vet var det finns att köpa.

Och berätta gärna hur ni har det, så att jag vet att ni lever.